– Hon svär som en borstbindare!
– Oj. Han röker som en borstbindare!
– Vilket sammanträffande. Dom där super som borstbindare.
Var då just borstbindare ilskna och ohälsosamma människor?
Nej.
• Först kom uttrycket med supa från tyskans ordlek med verbet ’bürsten’, som förutom ”borsta” betydde ”supa”. (Precis som att ”sprit” på stockholmsslang heter ”borsten”.)
• Sedan sa vi av outgrundlig anledning att borstbindarna svor – vilket de kanske gjorde för att det ofta var blinda som band borstar, och de ju därför gjorde illa fingrarna då och då?
• Sist i raden kom de storrökande borstbindarna. För snart 200 år sen fanns på Luntmakargatan i Stockholm ett hantverkarhus, fyllt med lärlingar.
På nedersta våningen fanns sotarna, på nästa snickarna, på tredje mässingsgjutarna, på fjärde kittelflickarna, på femte repslagarna – och högst upp satt borstbindarna.
En gång varannan timme hade alla lärlingar en liten paus. De flesta skyndade sig då ut på gatan för att ta ett bloss, men eftersom borstbindarna hade längst väg ner till gatan, var just de tvungna att röka snabbare än de andra för att hinna springa tillbaka uppför trapporna innan rasten tog slut. De rökte alltså som borstbindare: snabbt, intensivt och mycket!
