– Mellan skål och vägg, anser jag att …
Det här är ett väldigt trevligt sätt att annonsera att en hemlis är i antågande – att man säger något i förtroende.
Men vilken skål? Och vilken vägg?
I medeltida matsalar satt alla vanligtvis på väggfasta sittbänkar. Framför stod bordet med mat- eller dryckesskålen, och bakom fanns bara väggen.
När man väl hade satt sig, så kom man inte därifrån på ett tag utan att krångla väldeliga eller helt sonika krypa under bordet – och efter ett par timmar tillsammans med sin bordsgranne, uppstod lätt förtroliga samtal.
(”Mellan skål och vägg” kunde förr även betyda ungefär samma sak som ”pokulera”, eller ”dryckeslag” – helt utan hemligheter.)
